ett litet spöke som heter Bua, hon föddes en solig sommarmorgon i en keramikatelje på Gotland, när hon tittade ut genom fönstret kunde hon se havet bortanför dom stora lövträden. Vindarna tyckte om att leka bland trädens grenar och rufssa runt i dom gröna löven, ibland for vindarna ut över havet och retade vågorna som hoppade högt i sina försök att få tag i vindarna.Bua stod i fönstret och skrattade, det såg så roligt ut och hon längtade efter att få fara runt med vindarna.En dag tog sej det lilla spöket ut och ropade på vindarna, jag vill flyga med ni. Så vindarna tog fatt i det lilla spöket och lyfte henne högt upp mellan trädens grenar och ut över havet. Vindarna snurrade Bua runt runt så hon pep och skratta av förtjusning. Så satte vindarna ner Bua i en tall som stod på en klippkant med utsickt över havet. Där i tallen bodde en gammal uv, han undrade var Bua kom ifrån och hon sa att hon var ute och busade med vindarna. Så undrade Bua vem han var? Då berättade han att han är en gammal uv som en gång bodde långt långt norrut i dom stora skogarna, där dom stora tallarna susar och älvarna rinner fram. Bua undrade vad en älv är för något? Uven förklarade att det är en fåra genom skogen där vattnet rinner fram, där uppe i norr rinner vattnet som älvar inte som här ett stort gungande hav. Så berättade uven vidare om dom stora skogarna,tallarna, om en liten litan stuga som står under dom stora granarna i en glänta vid en älv.Där var han född en gång för länge sen och bodde där längelänge.Uven pratade ofta med vindarna som kom förbi och dom berättade om det stora havet. Tillslut blev hans längtan till havet för stor och uven bad vindarna ta han med till havet. Så då hamnade han här i tallen på en ö i havet, uven hade nu bott här i många år och trivdes bra. Men Buas nyfikenhet var väkt, hon skulle så gärna vilja se dom stora skogarna och vatten som rinner i en fåra genom skogen, för att inte tala om den lilla lilla stugan, kan man bo där undra hon? Uven skratta åt Buas iver, om hon kan bo där ? det går säkert bra. Men hur kommer jag dit undra hon? Fråga vindarna dom kan hjälpa dej, dom hittar. Så Bua ropade på vindarna och berättade vad den gammla uven sagt, och så tog vindarna fatt i Bua och förde hon vidare, upp genom luften virvla hon,över havet och förbi stora skogar.Bua såg älvarna där dom rann fram genom skogarna och tillslut förde vindarna Bua uppför en älv genom skogen.Där vid en liten glänta satte vindarna ner Bua, solen silade in genom björkarna gröna löv och små sommarblommor växte överallt och där inne bland granarna stod den lilla lilla stugan. Bua skundade sej dit det var så fint, här vill jag bo tänkte hon. Under stugan bor en liten skogsmus hon blev Buas bästa vän, dom brukar sitta i fönstret och titta på älven och djuran som går förbi. Dom stora älgarna, busiga virriga ekorrar,nervösa harar och smygande rävar, fast då gömmer sej skogsmusen, hon är rädd för rävarna. Ibland kommer människorna hit för att bada,vila och ha det skönt. Men det är bara på sommaren när löven är gröna,det finns blommor i gläntan och älven flyter sakta och lungt. Sen kommer hösten med sina gula löv, blommorna vissnar och det kommer svampar istället. Vindarna blåser ner löven i älven och dom flyter iväg. Då är människorna hit och städar och fikar sen stänger dom stugan för vintern. Bua står i fönstert och ser dom gå, ses till sommaren tänker hon.Så kommer skogsmusen och sätter sej ifönstret brevid Bua. Här sitter dom och ser vintern komma, först fryser allt, älven blir stilla och sen kommer snön och lägger sej som ett stort vitt täcke.Dom har det skönt i stugan Bua och musen, tittar på den svarta vinter himmlen som är full av stjärnor och norrskenet som vandrar förbi uppe på himlen. Sen kommer dagarna att bli längre och det ljusnar sakta, solen kommer att värma snön så den blir grå och älven kommer att bryta sig loss från isen, björkarna blir lila och sen slår löven ut och blommorna kommer tillbaka.Då kommer människorna också.       Bua har bott i den lilla lilla stugan i skogen i många år nu och sett årstiderna komma och gå, hon trivs så bra och här vill hon alltid bo,ibland skickar hon en hälsning till uven med vindarna.